Nu undrar du säkert varför jag brister jag ut i förbön. Det ska jag tala om för dig. Orsaken är att jag idag uppmärksammat nedanstående att-satser och då blivit varse att min existens inte är för mitt eget bästa.
1. Att trettioåriga kvinnor med rågfärgad, rak page, lindex-outfit och med folkbokföringsort Lerum, provocerar mig lika mycket som brutala rån av äldre och handikappade människor.
2. Att jag den gångna veckan, helt ogenerat, lyckades få en kär persons besvärliga situation att handla om mig och mitt innerliga lidande.
3. Att jag, i mycket sena år och trots egentligt ointresse, fick för mig att longboard var the shit och därför seriöst övervägde att lära mig carving, sliding och andra tricks.
4. Att jag, under fyra timmars tid, kände mig blottad, kränkt och tillintetgjord av det faktum (!) att min intelligens är begränsad och att jag därför inte klarade av att, på 60 sekunder, räkna ut vad klockan är i Frankfurt när planet från Chicago landar i London.
5. Att jag arbetat upp en blödighet och sentimentalitet inför att flytta 50 mil i nordöstlig riktning i proportioner motsvarande de som Ferdinand Magellan måste känt när han lämnade fastlandet för att ge sig ut på de stora världshaven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar