Jag är mycket för vadslagning och har ytterst svårt att tacka nej till utmaningar uppställda av andra och/eller mig själv. Särskilt uppskattar jag utmaningar som, när jag slutligen segrat, placerar mig och min personlighet på en pedistal skapad av andras uppskattning och beundran. I mycket unga år slog jag exempelvis vad med min bror om att jag kunde äta en låda med delicatobollar av big pack-format på mindre än en halvtimme och det lyckades jag med, minsann. Tro mig när jag säger att min bror var full av beundran resten av dagen.
För närvarande slåss jag med en rad utmaningar, visserligen av varierande art, men alla med den gemensamma nämnaren att fullbordandet av dem inte kommer att placera mig i strålkastarljuset av andras beundrande blickar utan på sin höjd skapa en känsla av stärkt karaktär. För att illustrera detta kan jag exempelvis nämna att jag igår ingick ett vad om att, under tvåveckorstid, avhålla mig från att logga in på facebook. Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan varför jag väljer att avstå beteenden och företeelser som egentligen får mig att må bra när det inte ens resulterar i att min hethet ökar. Likt Agnes brister jag ut i ett ”release me” och förbannar allt vad envishet och stolthet heter. För dig som jag vet undrar, kan jag berätta att jag lider av stor abstinens samtidigt som min tillvaro och självdiciplin är svårt prövad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar