Det här är ett beställningsjobb

Inom en snar framtid kommer jag att byta arbetsplats, alternativt befinna mig mellan jobb om nu ingen inser mina, om jag får säga det själv, ändlösa kvalitéer. Det skulle vara lätt att finna en rödtråd mellan ovan beskrivna förändringstillstånd och de livsomvälvande tankar som för tillfället huserar i mitt huvud. I dag har jag exempelvis tvingats älta följande frågeställningar.

1. Livskompassen kanske pekar utomlands? Smyckeförsäljare på en av Brasiliens stränder? Att plocka snäckor och sen fästa dem på vrak- och växtrester är kanske min väg i livet. Bli den där kvarglömda svenskan som hänger med de sönderrökta brasilianska killarna och tillsammans med dem träna capoeira och därigenom finna den verkliga sanningen?

2. Dags för omskolning? Livscoach verkar ju vara the shit och någon egentlig omskolning behövs ju inte eftersom det i den branschen är livets skola som räknas. Som den produkt av folkhemmet Sverige jag är, har jag ju självklart varit med om en hel del och dessutom har jag lätt att komma på rimmande mantran som folk bör upprepa och/eller skriva på badrumsspegeln för att på så sätt må bättre.

3. Kanske jag skulle kamma mig, skaffa en hederlig fastanställning med fem veckors semester och påbörja barnaavlandet? Som jag förstått det är det den vägen de flesta av oss ändå ska vandra. Dags att börja?

4. Ska jag äta upp alla nybakta kanelbullar ikväll eller ska jag sprida ut intaget under hela vecka 41?

Även om jag ser det sköna i att förklara ovanstående spörsmål med att sådana tankar ofta väcks när förändring stundar, är jag övertygad om att reflektionerna är ett beställningsjobb. Någonstans går det runt en illvillig människa som tillfredsställt gnuggar sina händer för att han eller hon lyckats anlita en hitman som hijackat mitt intellekt och därmed gjort det omöjligt för mig att ta tag i det som jag verkligen vill göra.