En epok som går i graven

Jag har blivit beskriven som en drama queen, varför det faller sig naturligt att jag rubricerar kommande förändring med orden ”en epok som går i graven”. Beslutet har vuxit fram och precis som att de flesta blivande mödrar låter bli att sprida budskapet om sitt välsignade tillstånd till dess att risken för missfall minskat, har jag delat mina tankar om det kommande bytet av stad med ytterst få. Vi har alla varit med om hur det är att råka ut för ett förändringsmissfall, det vill säga när någon högt och tydligt proklamerar steg som han eller hon planerar att ta, men där personen i fråga till slut ändrar sig eller än värre, av ren lättja aldrig genomför förändringen. Nu har jag bestämt mig, allt villkorat av att den tilltänkta staden erbjuder mig ett jobb, och jag ser nödvändiga och fantastiska möjligheter i scenbytet, samtidigt som beslutet skapar nostalgi och separationsångest i förhållande till visst och vissa.