Att inte ha det man en gång hade

Tiden förändrar oss och vår tillvaro. Uppenbara exempel är Per Gessle och det faktum han för varje år som passerar blir allt mer lik en kvinna. Vi har även Hasse Aro som, av allt att döma, går samma öde till mötes. Förutom kroppsliga omdaningar förändras även våra kunskaper och fallenheter. En av mina bättre vänner beskrev häromdagen hur hans pingisserve förfallit i kvalitet i jämförelse med vad han kunde åstadkomma vid elvaårsålder.

Tiden kan även föra med sig förändrat umgänge. Av en mycket klok person har jag fått lära mig att människor kommer och går och att detta bara är ett av livets faktum. Vissa bekantskaper kan beskrivas som en befrielse att bli av med, andra skapar ett tydligt tomrum. För att illustrera det nyss nämnda kan jag berätta att jag är ytterst tillfreds med att min f.d. barndomsvän, Bright, inte längre finns i mitt umgänge. Han slängde ner min första tvåhjuling för ett jättelikt stup utan att ens bli generad. Däremot saknar jag ofta cocker spanieln "Millan" som jag spenderade mina inledande nio år med. Den dag det klargjordes för mig att hon skulle komma att somna utan att någonsin mer vakna, skrev jag lyrik med rubriken "Varför?" till hennes ära.