Endast nödsamtal

Igår befann jag mig i de djupaste av skogar och såg till min bestörtning att texten ”endast nödsamtal” lyste på mobildisplayen. Först tänkte jag inte så mycket på den faktiska betydelsen av orden, men när jag efter någon timmes spankulerande drabbades av ett kraftigt begär att ringa min bättre hälft så insåg jag att vad som utgör ett nödsamtal varierar med person såväl som med tid och rum. Jag vill inte uttala mig i generella ordalag, men det är i vart fall väldigt sällan mina nödsamtal går till SOS-larmcentral. Mottagaren av sådana påringningar är istället ofta just den bättre hälften, eine freundin eller telefonbanken. Det har även hänt att en viss släkting i rakt uppstigande led tvingats motta samtal av nöd.