Ett fyrfaldigt levene

Nu är det snart ett år sedan jag lämnade berget och min tid med obeslut. Med mannamod i blick, i och för sig blandat med viss höjdskräck, firade jag mig ned för slutningarna. När jag nu välbehållen och vid gott mod befinner mig på base camp kan jag förnöjt konstatera att nedstigningen inte var så farlig samt att jag numera möter det hav av beslut som omger oss alla med långa och jämna armtag, istället för med hundsim som tidigare. Med anledning av nämnda ettårsjubileum och vunna simkunskaper skanderar jag ut ett fyrfaldigt levene - hurra, hurra, hurra, hurra. För att illustrera de toppar och dalar som kantat nedstigningen listar jag i det följande (utan inbördes rangordning) de mest, respektive de minst, medvetna beslut som jag fattat sedan dess.

Mest medvetna

1. Beslutet att flytta från småbyggden till storstaden. Ett beslut som förhoppningsvis kommer verkställas någon gång efter årsskiftet.

2. Bytet av telefonoperatör. På grund av ett obeslut hade jag hamnat i klorna på ett bolag med mindre fokus på service och bemötande. Vid samtal med företrädare för bolagets kundservice fick jag känslan av att de haft äldre damer som arbetat i Televerkets manuella kopplingsstation någon gång på 1950-talet, som mentorer. Läste nyligen att samma operatör snuvat ungdomar på fria sms. Förvånad är jag inte.

3. Antagandet av utmaningen att, under tvåveckorstid, avstå från att logga in på facebook. Efter moget övervägande insåg jag att den intervention som kär person utsatte mig för var berättigad. Jag anser mig numera vara kvitt det s.k. beroendet. Denna uppfattning delas även av den kära personen.

Minst medvetna

1. Inköpet av wunderbaumdoftande biltärningar till min stora kärlek.

2. Infallet en sen januarikväll att kontakta ungdomsvännen (C.A.) för att boka och därefter tillsammans inmundiga, vad som skulle visa sig bli, en weird, weird lunch.

3. Utskällningen av modern den där tidiga vardagsmorgonen då jag å det bestämdaste hävdade att det förelåg kausalitet mellan det faktum att hon är min mamma och att jag samma morgon tappat min framtand. Usch, för mig.

4. Ingivelsen att demonsterara the happy dance för Biggan och J.A.