Världslyrikens dag

Idag är det världslyrikens dag och jag blåser ut konfetti. Samtidigt fäller jag en tår för den utveckling jag gått till mötes, för faktum är att jag numera börjar klia av textkrusiduller och kletiga ord. Det är som att jag utvecklat en allergi som får mina celler att reagera vid minsta möte med språklig snickarglädje i form av orden älska, smärta och längtan. Än värre blossar jag upp av övertydliga skriva-på-näsan-texter. Allt detta har jag urallergenerna Melissa och Maritza Horn att tacka för. Tack, tack så djävla mycket.