Är det inte det ena, så är det det andra

Så har jag då äntligen blivit med framtand. Under dryga ett års tid har jag klagat över mitt tandlösa tillstånd, de substitut som jag tvingats bära och jag har dessutom längtat och värkt efter dagen då tanden skulle komma att fästas på den skruv som borrats in i mitt käkben.

För att jag skulle överleva perioden med glugg så skapade och visade min mycket omtänksamma hjärna mentala diabilder där jag och framtanden sågs springa längs gröna sommarängar. Behöver jag tillägga att vi var lyckliga? Vi var så där lyckliga som bara en människa och en framtand kan vara.

Sen kom dagen D då gluggen täpptes igen och jag gick ut med en komplett och fin tandrad. Några sommarängar blev det dock inte och skälet till det var inte främst den rådande vargavintern. Nej, min omtänksamma hjärna hade inte tid med glädjetjafs utan var fullt upptagen med att retuschera nästa uppsättning mentala diabilderna som ska ta mig igenom efterföljande vardagsproblematik.