Minnen från fornstora dagar

Så här i OS-tider är det sådant fokus på seger och framgång. Meningen med OS och livet självt är att placera sig på översta pallplats. Vad gäller undertecknad har det inte varit många förstaplaceringar under den senaste tiden. I brist på annat så tronar jag på minnen från fornstora dagar. Från ett till nio års ålder var mitt liv faktiskt inte mycket annat än en framgångssaga. Likt en ärorik korsriddare galopperade jag genom livet och lyckades omvända allt och alla till fördel och beundran. För att nämna några triumfer kan jag berätta om det faktum att mina fem respektive sju år äldre bröder var betydligt svagare än undertecknad under nämnda period, att jag lärde mig cykla innan de flesta människor kan gå samt att samma lilla tösabit inmundigade lök som vanliga människor äter äpplen.

Minnesproblematik och Melissa Horn

Jag börjar förstå och även acceptera att jag har, och egentligen alltid haft, minnesproblematik kring det praktiska i livet. Det är som om min hjärna inte lagrar empiriska omständigheter såsom namn, tid och faktiska händelser utan enbart fokuserar på att registrera känsloupplevelser. Det krävs exempelvis efterforskning för att jag ska komma ihåg vilken grekisk ö jag spenderade en vecka på i somras eller detaljer kring resans avresa, innehåll och återfärd. Däremot kan jag, likt pretto Melissa Horn, exakt redogöra för vilka tankar som upptog mig, känslan i min kropp, hur salt vattnet smakade, vilken musik som spelades och konsistensen på kaffet.

Inte nog med att jag får leva med ovanstående minnesproblematik, insikten att Melissa Horn och jag besitter vissa likheter får mig att vilja dö. Betänk att hon skriver låtar med titlar som ”Tyck synd om mig nu” och använder ordet ”älska” (i betydelsen ligga), samt att strofer som "du om någon borde förstå att man inte gör så här mot mig" är vanligt förekommande i hennes texter.